Målet med detta kapitel är att:
- Beskriva hur beslutsfattande sker enligt system 1 och system 2
- Beskriva vad Dual Process Theory är, och hur denna modell kan öka förutsättningarna att fatta bra beslut
Mycket av vad som idag är känt om hur vi människor fattar beslut bygger på bland andra Daniel Kahneman med fleras forskning om beslutsfattande, riskbedömning och rationalitet. Denna forskning om beslutsfattande kan sammanfattas i bild A. Vi har två olika system för att fatta beslut, system 1 och system 2. System 1 är snabbt, omedvetet, automatiskt och lämpar sig bra för ”vardagsbeslut”. Tyvärr är det också ett sätt att fatta beslut som kan vara mer benäget att leda till felaktiga eller dåliga beslut. Motsatsen, system 2, är långsamt, medvetet, kräver ansträngning och lämpar sig bra för komplexa beslut. Det är också ett sätt att fatta beslut som potentiellt resulterar i färre felaktiga beslut (Kahneman).
Dual Process Theory
En modell för att förstå hur system 1 och system 2 hänger samman i en process fram till ett beslut är den så kallade Dual Process Theory. Modellen bygger på att om vi ställs inför ett problem, en skadad patient eller ett symptom, startar en process som slutar med att vi antingen känner igen detta, eller inte.
Om vi känner igen skadan eller situationen, och har varit med om att behandla den förr, går vi mer eller mindre automatiskt över i system 1-beslutsfattande, alltså snabbt, omedvetet, automatiskt, med de risker det innebär. Om vi däremot inte känner igen skadan eller situationen, går vi över i system 2, vilket innebär långsamt, medvetet, mer ansträngande, och därmed ett mer övervägt beslut. (Croskerry).
Referenser
Kahneman D. Tänka, snabbt och långsamt. Stockholm, Volante, ISBN 978-9-1886-5931-6
Croskerry P, et al. Diagnosis. Interpreting the shadows. 2017 Boca Raton, Taylor and Francis, ISBN 978-1-4094-3233-3
KONTAKT